Friggebod = frihet. Alla har väl någon gång byggt en trädkoja och upplevt skapandets tillfredställelse och känslan av frihet när man kryper upp och sätter sig bland träden. Min trädkoja vill inspirera människor att hitta tillbaka till lusten och drivkraften man hade som barn, tänk så många personliga friggebodar, anpassade till sin specifika plats, vi skulle få. Idag har friggeboden ofta en standardiserad form, fyra väggar och ett sadeltak, en volym som kan vara väldigt svårplacerad i de flesta trädgårdar. Varje friggebod kan ses som en möjlighet för trädgården, en möjlighet att ta till vara uterummets kvaliteter, skapa nya rum och låta friggeboden bli en del av trädgården/naturen och utformas i samspel med den. Min trädkoja är ritad åt mig själv, vad vill jag ha och vad behöver jag?

Alla måste börja med att ställa sig den frågan, generella lösningar är svårt. Jag vill ha en vedeldad bastu att värma mig i kalla mörka höstkvällar, ett uterum som förlänger den norrbottniska ljusa men korta sommaren och som kan fungera som växthus men vad jag helst av allt vill ha är en terrass uppe bland träden, dit kvällssolen når och där jag kan sitta och titta över hustaken ner mot viken i väster. Trädkojan är placerad i ett hörn av tomten, i övergången mellan skog och trädgård och blir en del av båda två. Skogens trädstammar övergår i friggebod och en eller flera träd blir del av friggebodens konstruktion. De vertikala stolparna fortsätter ovanför trädkojans övre plan och bildar tillsammans med träden ett rum uppe på taket, ett rum med trädens kronor som tak. Stolparna ger också möjlighet till temporära lösningar, t ex kan man spänna upp segelduk som regn-/solskydd för terrassen, hänga upp hängmattor, rep/lina som räcke mm. Byggnadens placering och form ger samtidigt en gård skyddad från insyn och vind. Förhållandet mellan trädgård och byggnad kan utvecklas ytterligare, t ex kan man spänna vertikala linor mellan bjälklagen och låta växter täcka byggnaden helt eller delvis, årstidernas växlingar förstärks då än mer när byggnaden ändrar karaktär. Huset är byggt för att upplevas med hela kroppen — ligga ner, klättra upp, sitta på osv. Bastun har inga traditionella lavar utan hela golvet är en enda stor lav, här bastar man liggandes eller sittandes på golvet. Den låga takhöjden låter rummet värmas upp relativt snabbt. Uterummet får en lurvig “gräsmatta” och kuddar att ligga och slappa på bland växter och trädstammar. Terrassen når man med en liten stege, det ska inte vara för “enkelt”, här kan man antingen “möblera” med dynor, kuddar eller hängstolar/hängmattor.

Ett av femton inspirationsförslag ur boken ”15 kvadrat”.